En gång

En gång hade jag en plan att jag skulle producera 15 oredigerade sidor varje månad till boken om Paula och Gabriel.
En gång hade jag en plan, men den höll inte ens en ynka månad. (Har 4,5 sidor kvar att skriva på 8 timmar.)
En gång ska jag skapa en plan som faktiskt håller.

Början på slutet

Tillbaka på hemmaplan efter att ha lekt "Hej Bengt" och "Så ska det låta" med kvällspigga konfirmander. Så nu börjar de två sista veckorna inför den så kallade friheten.

Mormors mor lever kvar i tingen

Fröpåsar från 1935 och nötta glasögonfodral
det är minnen, om något.

- men inga som jag kan berätta.

Vi andas in, vi andas ut

Slumra nu du svullna fnysning
jag vill inte höra om din gröna rysning

Sjunker bara djupare och djupare

Dopaminet håller mig fortfarande kvar i facebookträsket. Återkommer imorgon.

Hur bygger vi det goda samhället? -Jo, tillsammans!

Jag får seriöst ta tillbaka det där med journalist. Det var faktiskt (!!) jätteroligt att göra ett minirepotage i verkliga livet, istället för att fantisera ihop något på skolan. Dessutom var debatten som jag skulle skriva om som underhållning. Aldrig tidigare har jag skrattat så mycket åt politik och samhällsfrågor.

Undrar vilken kamouflering jag bör använda

Är snart påväg till mitt minimission som smygjournalist. Håll tummarna.

Roten ur x

Jag drar ut kontakten till tankarna
och fortsätter att derivera
allt som kan beskrivas med siffror.

Till och med jag kan nu veta det

Och när det som tidigare varit ovisst
blivit till något synligt
och därmed accepterat
har sorgen inget grepp längre
och framtiden är återigen nåbar.

Vårt Missionsblad

Jag sitter och skrattar för mig själv.
För någon dag sedan skrev jag om att jag för allt i världen inte ska bli journalist. Vad händer idag om inte att en vän ringer från VM (Vårt Missionsbland) och undrar om jag kan fara på en samhällsdebatt på tisdag och sedan skriva om det till tidningen. Ironiskt är vad det är. Ironiskt.

Peter DeVries ska tydligen ha sagt:

.

”Jag skriver bara när jag är inspirerad, så jag ser till att jag är inspirerad varje dag kl 09.00″


Om jag hade haft den disciplinen skulle jag ha kunnat dansat jenka på rådhustorget av glädje.


Och ja, man få googla vem han är (det gjorde jag, tydligen en "american editor and novelist" som dog -93)

Roman om Paula och Gabriel

Jag vet att jag lever i Sverige, där man inte ska tro att man är något, och därför borde jag inte skriva här och berätta att jag håller på att skriva en roman.
Men jag tar mig ändå friheten att göra det av två anledningar; Jag har kommit in i den andra trotsåldern, och jag tror inte att jag är något. Däremot tror och hoppas jag att jag en dag framöver kommer att bli något. En författare till exempel.

Och det jag idag har insett gällande skrivande är följande:
* Ett tomt dokument går inte att redigera. (förvånad?) Det måste finnas ord, så därför ska man bara skriva utan att fastna vid enstaka ord. Skriv att han är arg, om han är det. Man kan senare gå tillbaka och beskriva hur han agerar.

Och som en parentes så är jag av den tron att man inte ska hålla på att redigera så mycket innan man fått till råmaterialet. Idag var endast ett undantag och bekräftade min egensnickrade(?) regel.

Allt är relativt

När barnets illusion om den gula frukten går i kras
hörs ljudet av spridande sprickor i barnets världsbild

men när vi berättar alla andra sanningar också
att tomten inte finns
att mamma och pappa kan svika
att alla män inte är snälla mot barn

då är påståendet "banan är ett bär" inte så farligt

Dagens djupa fundering

Behöver jag ett språk för att kunna tänka?

Nedräkning

Elva minuter till sommarsolens frihet.

Ett mindre jobb att välja mellan

Och självklart i studenttider funderas det över yrkesval. Jag kan idag i alla fall med säkerhet stryka ett; journalist. Det repotage jag skriver på nu, är bland det segaste jag skrivit. Bara så att ni vet.

!

så ensam står mitt utropstecken (!) bland alla dessa ord

vad väntar jag mig ska ske
ett under som jag själv inte kan stava till?

Fem ord för en tanke

Igår natt fylldes min idébank på
jag hoppas bara att det inte är allt för hög ränta
för jag vet inte hur mycket jag kommer kunna betala tillbaka

Sch...

Min kreativa tid har bara börjat.

Letar febrilt efter rätt melodi

När jag skrev Paraplysamtal lyssnade jag konstant på Detektivbyråns sagoaktiga musik för att få den rätta stämningen. Aldrig tidigare har det gått så bra att skriva en novell.

Just nu försöker jag hitta någon låt som kan karaktärisera Paulas historia och gestala den stämning jag söker. Men det är oerhört svårt att hitta någon som passar. Verkligen svårt.

Mannen i den vita hatten?

som kavajen över dina axlar
värmer bort alla tvivel
så önskar jag dig all lycka
och skriver skriver skriver

Tittut!

Jag är tredje hjulet under solen.

Kan du se mig?

.

När oönskade funderingar
blir till fruktansvärd verklighet

då räcker det inte med att vara kreativ
något mycket mer drastiskt måste göras
för att hålla tårarna borta

*håller för tankarnas ingång*

För att oönskade funderingar
inte ska nå längre

syr och målar jag
tills du utplånas
under alla sömmar och all färg

Struktur ska det vara kära vänner, struktur!

Idag skulle jag vilja strukturera upp
allting

när var hur man får;
skratta
gråta
andakta
pianoa
tillsammansa
och leva

Du står utanför fönstret

och jag lämnar lampan på
för att du ska veta att jag är vaken

och aldrig mer kommer att drömma om dig.

Det finns faktiskt någonting bortom vår välfärd

Det formella som vi skriver om till poesi
kommer aldrig att kunna struktureras upp igen
för det turkosa som smiter emellan våra pauser
skriker för full hals

men du ska veta;
hur du än bönar och ber om en signatur
kommer de verkliga idolerna
alltid vara analfabeter

Spider's web

"Cause the line between wrong and right
is the width of a thread from a spider's web
The piano keys are black and white
but the sound like a million colours
in your mind"

~Katie Melua



Den här låten spelas högt i bilen är jag sitter vid ratten. Och de som möter mig på vägen tror nog att jag är en tokig tjej som sitter och skriker för mig själv. Men jag sjunger, jag sjunger.

Dear John

Som jag grät när jag såg den här filmen.

Den handlar om John som är soldat och som på ett "lov" träffar Savannah och de blir totalt förälskade. Under tiden John är ute i krig skickar de brev till varandra i väntan på att få återförenas.

Filmen är baserad på boken med samma namn av Nicholas Sparks (han som skrivit A walk to remember och The notebook) och jag kan bara säga att de är få gånger som jag har tyckt att en film varit bättre än boken, men så är fallet med Dear John. Boken är en av mina favoriter, så om filmen är bättre, säger det ganska mycket.


Jag hade egentligen aldrig tänkt att den här bloggen skulle innehålla filmtips och sådana saker. Men nu blev det så.
Som sagt; bloggen är bara en gul slump och just nu har den smugit in på ett sidospår. Men jag tror inte det gör så mycket. En dag kommer poesi att överta utrymmet igen.

Älskade poet

Jag tryckte upp 35 böcker av "Älskade poet" och på bara lite mer än en månad är alla slutsålda. Det är faktiskt lite sjukt att folk är villiga att betala för att läsa det jag skrivit.
Skulle du vara en av dessa människor, finns boken fortfarande att beställa från booksondemand.

Älskade poet

Vi vet inte var vi ska söka

Vi vill hitta en femte, sjätte, sjunde
dimension
för att skapa den där friheten
som är så känd
- ändå är det ingen som har dess autograf

Citatet som på ett klockrent sätt beskriver min relation till orden

.

"Jag hatar att skriva, men älskar att ha skrivit."

~ Churchill

För oss är det en stor gåta

Och vi försöker luska ut
vad det är som gör
att jag ser ut som en hästtjej
och att många tror att du går handels

vi försöker också luska ut
hur sömn är den största användaren av våra liv
och varför säger araberna att tiden kommer
när vi säger att den går?

För att vara en blogg om skosnören handlar väldigt få inlägg om just skor, så här kommer ett.

Jag skulle bara gå i trädgården för att se om några blommor hade börjat komma upp i rabatterna.
Men vad händer inte när jag går över vår "gräsmatta"? Jo ena foten sjunker hips vips ner i lera upp till fotknölen. Och när jag försöker dra upp foten klafsar det rejält. Det var till råga på allt endast andra gången jag använde skorna.
Nu står de dock avsköljda i torkskåpet. Och jag ska fortsätta att skriva om Paula och Gabriel.

PS Jag älskar dig

Igår läste jag "Ps jag älskar dig" av Cecilia Ahern. Det måste vara den sötaste, sorgligaste och roligaste boken jag läst på länge.
Jag såg filmen idag och blev en aning besviken. Jag förstår inte hur man kan ändra i handling så mycket. Många härliga karaktärer var borta och relationen till de olika personerna hade förändrats.
Om jag någon gång skulle råka skriva en roman som sedan råkade bli till film. Ja, då skulle jag allt se till att filmens handling var densamma som bokens.

En dag, folket

En dag kommer ni att få läsa om Paula och Gabriel. Om hur de möts på bryggan och hatar varandra. Eller det kanske bara var Paula som hatade Gabriel, jag vet inte riktigt.
Inte idag och mest troligt inte imorgon. Men en dag, kanske om något år, kommer Paula och Gabriel att ha finulat ut vilken relation de har. Och då ska ni allt få läsa.

Och sjön har äntligen börjat glittra igen

När solen målar färg på mig
sitter jag bland chicklit-ord
och studerar då och då
musen som springer över gården.

Mitt i prick

Det här är bland de mest klockrena serierna jag brukar läsa. Underbart är det helt enkelt.

http://www.kristiansvensson.be

Vi ska bara säga tack

Den obekräftade lyckan
är tydligen den ädlaste
- så jag vänder ryggen till era ord
och ler i smyg

När jag någon gång får makt att förändra

ska jag göra hallongodisarna gröna

Jag sätter toner på orden och nynnar vidare

Innan något fanns
såg du mig där jag var
innan något fanns
såg du mig där jag var

i din tanke fanns jag
i din dröm fanns jag
du såg mig, du såg liv

Innan något fanns
levde ditt ord
innan något fanns
levde ditt ord

du sa; skönhet bli till
du sa; världen bli till
du skapade mig till din