Världen har bytt skor

Och har nu traskat vidare hit. Bara så att ni vet.

Humla

Bildbevis till föregående inlägg. Fiskmåsen kommer senare.

Sekundfångst

Både humlan och fiskmåsen
blir fångade i flykten
och förevigade i ett fotografi

.

Jag tjorvar med datorer




punkt.

En ljus situation

och att välja hur man vill se världen
i motljus eller genom vattenspeglingen
det är det mest omvälvande just nu

Tadaa

Med x antal myggbett lättare
och insikten om att tiden
springer fortare än jag

skyndar jag mig att städa
innan finfrämmandet från Skåne anländer

Apropå att världen är ljus

nio veckor kvar
och först nu börjar jag njuta

Om

Om du skulle låta mig
artikulera fram meningar utan punkt
och konstfullt lyssna på utandningar

Om du skulle våga hålla endast min blick
när jag balanserar över älven
och lämna alla gröna stunder under skosulan

Om du skulle betrakta och synkronisera
våglängderna mellan våra tystnader
och inte traska förbi blåklocksängarna

då hjärtat mitt

då


skulle vi leva mer poetiskt

Hur kan du leva

Gårdagens panik resulterade i alla fall till att jag slutförde ett tidigare projekt. Så detta är slutresultatet av en sång som jag började skriva för kanske ett halvår sedan.




Hur kan du se en leende man dö i sömnen
och säga att hans liv var meningslöst?
Hur kan du se dem du älskar i deras ögon
och tro att de är skapade av en slump?

Varför tror du inte på den värld du ser?
Varför tror du inte?

Hur kan du höra barnet skratta mot regnbågen
och säga att allt i livet är en plåga?
Hur kan du höra plasket från fötter i vattenpölen
utan att le åt all vardagslycka?

Varför tror du inte på den värld du hör?
Varför tror inte?

Hur kan du leva ditt liv utan att se
leva ditt liv utan att höra
leva ditt liv utan att känna
leva ditt liv utan Gud?

Hur kan du känna musiken skapas under dina fingrar
utan att tro på en gudomlig skapare
Hur kan du känna kärleksorden värma inom dig
och säga att det går över imorgon

Varför tror du inte på den värld du känner?
Varför tror du inte?

Ser du inte den värld som Gud ger?
Hör du inte Guds sång?
Känner du inte Guds närvaro?

Hur kan du leva ditt liv utan att se
leva ditt liv utan att höra
leva ditt liv utan att känna


Hur kan du leva ditt liv utan Gud?

Flyg fula ordtorka, flyg!

Aldrig tidigare har skrivkrampen tagit kroppsliga uttryck

men idag gör det så ont



så ont.

Lite lätt skrivångest

Om fyra timmar
står mina fötter på en scen
och ur min mun
ska ord, berörande ord komma
men jag vet inte vilka ord
inte än

Den blåhåriga clownen

Studentveckorna går fort, fort, fort. I måndags hade vi maskerad och här är mitt bidrag till utklädningskväll. Skojigt är bara förnamnet på kvällen.

Vad gör jag?

Jag slumrar inte
vaknar inte
kravlar inte
sörjer inte
jag räknar sekvenserna av drömmarna
som ligger tätt, tätt intill mig

Jag ska bara

Tavlorna på väggen hänger snett
bortglömda örhängen ligger under sängen
men snart ska allt återställas
snart.

Sparvöga

"Du lilla sparvöga, flyg över ängarna
Dröm dina drömmar, så länge du känner liv"

~ Marie Fredriksson (Sparvöga)

Vakuumet är 3 centimeter långt

Du säger att avundsjukan är ljusrosa
att perfektionism endast är för dårar
och att strömming smakar gott om man kryddar med basilika

och jag frågar mig själv
om det inte finns ett tomrum
mellan dig och dina tankar

men vad har jag för rätt att bedöma?

En och en halv sida *lycklig*

Jag hade tidigare lite panik över att jag inte höll mina mål gällande romanskrivandet. Men som för att kompensera det har jag läst istället. Camilla Läckbergs "Isprinsessan" och Kajsa Ingemarssons "Lyckans hjul". Den senare var jag helt fast i. Så vardagligt men ändå så bra. I alla fall, det jag ville komma fram till var att jag tror att mitt skrivuppehåll var av godo. Idag lyckades jag skriva 1,5 sida! (Gode bra för mig, då jag har ett mål på en halv sida per dag, bara för att inte ha för höga krav).

Och slutsaten är att jag tror att man får inspiration när man läser vad andra skrivit. Det är i alla fall dagens sanning för mig.

Nu saknar jag bara ett paraply

Med peruk och färg i ansiktet står jag framför spegeln
jag ser inte den jag egentligen är
men jag trivs så här också

bild kommer på tisdag, dagen efter maskeraden - längtar!

Dagens upplevelser

Drömmer om enhörningar som kan låna ut sina horn och gör mig i ordning för volleyboll i solen.

En gång

En gång hade jag en plan att jag skulle producera 15 oredigerade sidor varje månad till boken om Paula och Gabriel.
En gång hade jag en plan, men den höll inte ens en ynka månad. (Har 4,5 sidor kvar att skriva på 8 timmar.)
En gång ska jag skapa en plan som faktiskt håller.

Början på slutet

Tillbaka på hemmaplan efter att ha lekt "Hej Bengt" och "Så ska det låta" med kvällspigga konfirmander. Så nu börjar de två sista veckorna inför den så kallade friheten.

Mormors mor lever kvar i tingen

Fröpåsar från 1935 och nötta glasögonfodral
det är minnen, om något.

- men inga som jag kan berätta.

Vi andas in, vi andas ut

Slumra nu du svullna fnysning
jag vill inte höra om din gröna rysning

Sjunker bara djupare och djupare

Dopaminet håller mig fortfarande kvar i facebookträsket. Återkommer imorgon.

Hur bygger vi det goda samhället? -Jo, tillsammans!

Jag får seriöst ta tillbaka det där med journalist. Det var faktiskt (!!) jätteroligt att göra ett minirepotage i verkliga livet, istället för att fantisera ihop något på skolan. Dessutom var debatten som jag skulle skriva om som underhållning. Aldrig tidigare har jag skrattat så mycket åt politik och samhällsfrågor.

Undrar vilken kamouflering jag bör använda

Är snart påväg till mitt minimission som smygjournalist. Håll tummarna.

Roten ur x

Jag drar ut kontakten till tankarna
och fortsätter att derivera
allt som kan beskrivas med siffror.

Till och med jag kan nu veta det

Och när det som tidigare varit ovisst
blivit till något synligt
och därmed accepterat
har sorgen inget grepp längre
och framtiden är återigen nåbar.

Vårt Missionsblad

Jag sitter och skrattar för mig själv.
För någon dag sedan skrev jag om att jag för allt i världen inte ska bli journalist. Vad händer idag om inte att en vän ringer från VM (Vårt Missionsbland) och undrar om jag kan fara på en samhällsdebatt på tisdag och sedan skriva om det till tidningen. Ironiskt är vad det är. Ironiskt.

Peter DeVries ska tydligen ha sagt:

.

”Jag skriver bara när jag är inspirerad, så jag ser till att jag är inspirerad varje dag kl 09.00″


Om jag hade haft den disciplinen skulle jag ha kunnat dansat jenka på rådhustorget av glädje.


Och ja, man få googla vem han är (det gjorde jag, tydligen en "american editor and novelist" som dog -93)

Roman om Paula och Gabriel

Jag vet att jag lever i Sverige, där man inte ska tro att man är något, och därför borde jag inte skriva här och berätta att jag håller på att skriva en roman.
Men jag tar mig ändå friheten att göra det av två anledningar; Jag har kommit in i den andra trotsåldern, och jag tror inte att jag är något. Däremot tror och hoppas jag att jag en dag framöver kommer att bli något. En författare till exempel.

Och det jag idag har insett gällande skrivande är följande:
* Ett tomt dokument går inte att redigera. (förvånad?) Det måste finnas ord, så därför ska man bara skriva utan att fastna vid enstaka ord. Skriv att han är arg, om han är det. Man kan senare gå tillbaka och beskriva hur han agerar.

Och som en parentes så är jag av den tron att man inte ska hålla på att redigera så mycket innan man fått till råmaterialet. Idag var endast ett undantag och bekräftade min egensnickrade(?) regel.

Allt är relativt

När barnets illusion om den gula frukten går i kras
hörs ljudet av spridande sprickor i barnets världsbild

men när vi berättar alla andra sanningar också
att tomten inte finns
att mamma och pappa kan svika
att alla män inte är snälla mot barn

då är påståendet "banan är ett bär" inte så farligt

Dagens djupa fundering

Behöver jag ett språk för att kunna tänka?

Nedräkning

Elva minuter till sommarsolens frihet.

Ett mindre jobb att välja mellan

Och självklart i studenttider funderas det över yrkesval. Jag kan idag i alla fall med säkerhet stryka ett; journalist. Det repotage jag skriver på nu, är bland det segaste jag skrivit. Bara så att ni vet.

!

så ensam står mitt utropstecken (!) bland alla dessa ord

vad väntar jag mig ska ske
ett under som jag själv inte kan stava till?

Fem ord för en tanke

Igår natt fylldes min idébank på
jag hoppas bara att det inte är allt för hög ränta
för jag vet inte hur mycket jag kommer kunna betala tillbaka

Sch...

Min kreativa tid har bara börjat.

Letar febrilt efter rätt melodi

När jag skrev Paraplysamtal lyssnade jag konstant på Detektivbyråns sagoaktiga musik för att få den rätta stämningen. Aldrig tidigare har det gått så bra att skriva en novell.

Just nu försöker jag hitta någon låt som kan karaktärisera Paulas historia och gestala den stämning jag söker. Men det är oerhört svårt att hitta någon som passar. Verkligen svårt.

Mannen i den vita hatten?

som kavajen över dina axlar
värmer bort alla tvivel
så önskar jag dig all lycka
och skriver skriver skriver

Tittut!

Jag är tredje hjulet under solen.

Kan du se mig?

.

När oönskade funderingar
blir till fruktansvärd verklighet

då räcker det inte med att vara kreativ
något mycket mer drastiskt måste göras
för att hålla tårarna borta

*håller för tankarnas ingång*

För att oönskade funderingar
inte ska nå längre

syr och målar jag
tills du utplånas
under alla sömmar och all färg

Struktur ska det vara kära vänner, struktur!

Idag skulle jag vilja strukturera upp
allting

när var hur man får;
skratta
gråta
andakta
pianoa
tillsammansa
och leva

Du står utanför fönstret

och jag lämnar lampan på
för att du ska veta att jag är vaken

och aldrig mer kommer att drömma om dig.

Det finns faktiskt någonting bortom vår välfärd

Det formella som vi skriver om till poesi
kommer aldrig att kunna struktureras upp igen
för det turkosa som smiter emellan våra pauser
skriker för full hals

men du ska veta;
hur du än bönar och ber om en signatur
kommer de verkliga idolerna
alltid vara analfabeter

Spider's web

"Cause the line between wrong and right
is the width of a thread from a spider's web
The piano keys are black and white
but the sound like a million colours
in your mind"

~Katie Melua



Den här låten spelas högt i bilen är jag sitter vid ratten. Och de som möter mig på vägen tror nog att jag är en tokig tjej som sitter och skriker för mig själv. Men jag sjunger, jag sjunger.

Dear John

Som jag grät när jag såg den här filmen.

Den handlar om John som är soldat och som på ett "lov" träffar Savannah och de blir totalt förälskade. Under tiden John är ute i krig skickar de brev till varandra i väntan på att få återförenas.

Filmen är baserad på boken med samma namn av Nicholas Sparks (han som skrivit A walk to remember och The notebook) och jag kan bara säga att de är få gånger som jag har tyckt att en film varit bättre än boken, men så är fallet med Dear John. Boken är en av mina favoriter, så om filmen är bättre, säger det ganska mycket.


Jag hade egentligen aldrig tänkt att den här bloggen skulle innehålla filmtips och sådana saker. Men nu blev det så.
Som sagt; bloggen är bara en gul slump och just nu har den smugit in på ett sidospår. Men jag tror inte det gör så mycket. En dag kommer poesi att överta utrymmet igen.

Älskade poet

Jag tryckte upp 35 böcker av "Älskade poet" och på bara lite mer än en månad är alla slutsålda. Det är faktiskt lite sjukt att folk är villiga att betala för att läsa det jag skrivit.
Skulle du vara en av dessa människor, finns boken fortfarande att beställa från booksondemand.

Älskade poet

Vi vet inte var vi ska söka

Vi vill hitta en femte, sjätte, sjunde
dimension
för att skapa den där friheten
som är så känd
- ändå är det ingen som har dess autograf

Citatet som på ett klockrent sätt beskriver min relation till orden

.

"Jag hatar att skriva, men älskar att ha skrivit."

~ Churchill

För oss är det en stor gåta

Och vi försöker luska ut
vad det är som gör
att jag ser ut som en hästtjej
och att många tror att du går handels

vi försöker också luska ut
hur sömn är den största användaren av våra liv
och varför säger araberna att tiden kommer
när vi säger att den går?

För att vara en blogg om skosnören handlar väldigt få inlägg om just skor, så här kommer ett.

Jag skulle bara gå i trädgården för att se om några blommor hade börjat komma upp i rabatterna.
Men vad händer inte när jag går över vår "gräsmatta"? Jo ena foten sjunker hips vips ner i lera upp till fotknölen. Och när jag försöker dra upp foten klafsar det rejält. Det var till råga på allt endast andra gången jag använde skorna.
Nu står de dock avsköljda i torkskåpet. Och jag ska fortsätta att skriva om Paula och Gabriel.

PS Jag älskar dig

Igår läste jag "Ps jag älskar dig" av Cecilia Ahern. Det måste vara den sötaste, sorgligaste och roligaste boken jag läst på länge.
Jag såg filmen idag och blev en aning besviken. Jag förstår inte hur man kan ändra i handling så mycket. Många härliga karaktärer var borta och relationen till de olika personerna hade förändrats.
Om jag någon gång skulle råka skriva en roman som sedan råkade bli till film. Ja, då skulle jag allt se till att filmens handling var densamma som bokens.

En dag, folket

En dag kommer ni att få läsa om Paula och Gabriel. Om hur de möts på bryggan och hatar varandra. Eller det kanske bara var Paula som hatade Gabriel, jag vet inte riktigt.
Inte idag och mest troligt inte imorgon. Men en dag, kanske om något år, kommer Paula och Gabriel att ha finulat ut vilken relation de har. Och då ska ni allt få läsa.

Och sjön har äntligen börjat glittra igen

När solen målar färg på mig
sitter jag bland chicklit-ord
och studerar då och då
musen som springer över gården.

Mitt i prick

Det här är bland de mest klockrena serierna jag brukar läsa. Underbart är det helt enkelt.

http://www.kristiansvensson.be

Vi ska bara säga tack

Den obekräftade lyckan
är tydligen den ädlaste
- så jag vänder ryggen till era ord
och ler i smyg

När jag någon gång får makt att förändra

ska jag göra hallongodisarna gröna

Jag sätter toner på orden och nynnar vidare

Innan något fanns
såg du mig där jag var
innan något fanns
såg du mig där jag var

i din tanke fanns jag
i din dröm fanns jag
du såg mig, du såg liv

Innan något fanns
levde ditt ord
innan något fanns
levde ditt ord

du sa; skönhet bli till
du sa; världen bli till
du skapade mig till din

Parkeringsböter, check.

Bara för att man glömmer att lägga fram en blå kartong med en vitsnurrgrej på, blir man (läs jag) tvungen att betala 250 kroner.

Med några knapptryck

.Bläddra igenom dina tankar.
.Dubbelklicka på det väsentliga.
.Ser det ut som du mindes det?.

*blickar bakåt*

Om jag fick spola tillbaka tiden
skulle jag ta med mig en glasburk
fylla den med dina skämt och mina leende
stänga locket väl och skriva med permanent penna;
"Öppnas endast vid stort behov"

När meter övergår till mil

Hur många meter ord har vi skrivit till varandra
utan att någon annan har trampat förbi?

Vardagskompass

Vi väljer att sitta bakom ratten
(eller var det framför)
se noga på asfalten
och använda klockan
för att veta var söder ligger

Ät banan, det svalkar halsen

Jag andas ut peppar
och du frågar efter kryddan i drömmen

*

Vi älskar bokbytardagar, vi älskar drömmar om dans, vi älskar skratt i korridorer, vi älskar morgonsömnen som aldrig vill släppa greppet om oss, vi älskar lycka helt enkelt.

Vågorna styr

Jag känner mig som en eka
kvarglömd
i en sjö av känslor

Ångrar att jag inte tog tag i årorna och rodde
i stället för att driva runt
och hoppas på att komma fram

ändå

Född i kärlek (ord från förr)

Jag trodde jag var
en ängel
född i kärlek och godhet

jag sa:
så ska jag aldrig göra

nu är jag där

Lycklig

Att få veta att det verkligen blir Alingsås till hösten, att lyssna på massor med bra musik hela helgen och sedan se att man nu kan beställa min bok från internet, resluterar i att jag ler som en tok.

(och skulle någon vilja se boken i fråga, finns den på; http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=1829)

...

du var färgen på natten
som sövde oss till viskningar

Famtiden

Längtar redan efter hösten. Alingsås, snart kommer jag flygande!

Blickkärlek

Det var ögonblick den natten

Natten då Hon viskade i ditt öra
förtrollande, magiska var hennes ord
med öppna ögon insöp du
hennes gnistrande glädje

Det var blickkärlek den natten

Natten då Hon dansade för dig
strålande, obehindrat
bar Hon dina fladdrande önskningar
med sina vingar av lycka

Det var ögonvals den natten

Natten då kärlek
inte var att visa



utan att ge

Och glasyren smakar kola

Jag fyller mig själv, eller är det kanske skeden som gör det, med limesmakande chokladfyllda muffins och inforskar alla kvistmärken i taket.

Det säger bara swusch mellan nervtrådarna

Jag deriverar mig själv
i ett rutigt collegeblock
formulerar mina hickande fantasier i siffror
och får fram i vilken hastighet jag tänker

När katten är borta {...}

Att tomrum kan gnistra
- det vet du lika bra som jag

men visste du att ordlöshet sprakar när du inte ser på?

Dagens -ad

Kontrollerad, kombinerad
multiplacerad och aktiverad

det är jag, odrenerad

Någon gång ska vi alla vakna

Och när alla andra längtar framåt
vrider du dig mot röken i öster
frågar dig själv hur mycket en sekund väger
och tar bort handen från hjärtat

Kaboom

Och vi äter och äter
och sitter på balansboll

undra vem som spricker först
vi eller bollen?

Hjälp min karaktär styr mitt liv

Han lever

och jag vet inte vart han för mig

Reflektion över hälsa och dess konsekvenser

De senaste två veckorna har jag varit och simmat i simhallen typ tre gånger. Det är inte mycket. Men varje gång har något "dyrbart" försvunnit eller gått sönder.
Först mammas nya skinhandskar, sedan mitt busskort (och nu måste jag köpa ett nytt för 200 kr) och till sist så tappade jag ner min finfina klocka i stengolvet.
Så jag fryser när jag kör bil, och det måste jag göra eftersom jag inte har något busskort än, dessutom vet jag aldrig vad klockan är.
Jag tror inte att det är meningen att jag ska försöka motionera.

Sprickor

Och tiden stannade inte ens när det skyddande glaset runt sekundvisaren sprack.

Någon

Vem räknar hur många gånger kyrkoklockorna slår?
Vem ser hur många gånger du har ljugit?
Vem bryr sig om hur många gånger någon har gett dig en kram?
Vem?

Samma ritual varje vår

Det är saknad och sorg fast på ett grönt sätt.
Vi är miljövänliga och samlar upp tårarna på ett kaffefat och ställer fram det i solen för att sedan ha salt till popcornen på fredag.

Gnistergnasterfasterysterbagatell

Vi skriver av oss alla de sjuka ord som aldrig någonsin i denna kombination kommer att läsas och förundras över. För vi vill skriva om händelser och känslor som får oss att glömma. Och somna där vi står, mitt i livet. Men det räcker inte så långt. Knappt till nästa Coop forum.

Jag letar efter tändstickan

Ju mer jag vänder mig om i världen
inser jag att det kommer vara svårt
att hitta min plats som utstickande ordkatapult.

Någon kommer alltid vara lite mer
färggrann, spetsig, prickig och leende.

...

Konsten är att skjuta på det så länge som möjligt, men utan att någonting kommer till skada.

Ha den äran

till alla som har fyllt, fyller och kommer att fylla år!






... så, nu har jag inte glömt någon.

Hopp

Myra under sko
tror fortfarande på dröm
- jag kan nå månen!

Aj aj kap... simlärare

Musklerna odlas i genomskinligt vatten
och lamporna under ytan
belyser dina omsorgsfulla bensparkar

Efter ett intensivt musikpass i kyrkan

Maraboudaim + banan = min kväll är räddad.

På bibliotekskvitton och gamla biljetter

Jag är en sådan människa som ständigt skriver lappar. Det kan vara allt från en diktrad som ploppat upp i huvudet till att skriva ner minnen. Och såklart "attgöralappar". Dem är jag allra bäst på att skriva. Men det är sällan som jag någonsin följer dem till punkt och pricka. Idag var däremot ett undantag. Så jag är glad.

Jag saknar ord

Känslan när man upptäcker fel som man inte kan göra någonting åt, den känslan borde få ett namn. Ett riktigt hemskt namn.

Sov du lilla konfirmand

Efter nätter som har förgyllts av väckning av tjejer med kuddar i högsta hugg på väg mot killarnas rum, önskar jag att sova vore ett obligatoriskt ämne i skolan.

"... ska jag flyga hem till dig"

Just nu är bumbibjörnarna på franska mina musikvänner. Och jag funderar på om jag har börjat ta jobbet alldelse för allvarligt, för är det normalt att ladda ner "Rosa helikopter", "Min kära lilla ponny" och smurflåtar?

Resmål: dikt

Tangenterna flyger inte lika lätt
och mellanrummet blir bara längre och längre

undra när orden kommer att kraschlanda

Neutralt land? Pyttsan!

Nu ska tydligen amerikanska soldater tillsammans med svenskar öva på att fälla bomber från flygplan här uppe i Norrbotten. Det är sådana här dagar som jag skäms över att vara svensk.

Jag glömde att måla hela världen

Det röda naglarna är som bortskrapade
och det enda som bevisar dess existens
är färgen längs med nagelbandet

Det är mörkt ute nu

Så länge skräcken är overklig
kan den aldrig nå mig
så varför räcker du ut din hand?

Förhoppningsvis inget "kvack, kvack" imorgon

Aldrig förr har jag varit så... nöjd över något som egentligen skulle kunna klassas som kompost.
Rejäl återvinning är en av dikterna jag kommer att tävla med imorgon. Men vi lever ju i ett "sparsamt" samhälle, så varför inte göra likadant i poesin också?

Poetry slam i Umeå imorgon alltså. Har ni inget bättre för er, kolla in hemsidan. www.poesipaddan.se

Skratt skratt skratt

Satt hela gårdagen och redigerade bilder. Så hittade jag den här.
Sist vi var i Stockholm stod clowner utan gränser där på ett torg. Snacka om vilken lycka de sprider.
Deras svenska hemsida finns på www.skratt.nu väl värd att besöka!

Kära vår, du är efterlängtad

Med skavsår och ont i halsen hoppas jag fortfarande på att mannen i huset ska bli frisk så att jag slipper skotta. Och så drömmer jag mig bort till sommaren. Tänk så underbart med 20 grader, solens leende och ingen snöhög i sikte.

Drömdagar

För heliumfyllda fingertoppar
leker inte längre med armbanden
på min handled

nej, de svävar aldrig nog högt
och kommer aldrig att nå mina
läppar

igen.

I en annan tid kanske

När snön blir självskottande
och sängen alltid är varm
då tror jag att vi alla kommer att le

En sådan där parantes (…)

Den gädda som man nästan fick upp
är alltid störst

och den borttappade formuleringen
skaver hårt i poetens hjärta

Inte meningen att jag ska se handboll

I förrgår när jag för första gången var på väg till handbollsmatch frivilligt, började självklart en konstig lampa att lysa rött. Jag stannade för att ringa hem och fråga om det var farligt. Samtidigt som jag pratade med mor började bilen att imma igen, så jag tänkte att jag skulle starta bilen för att slippa imman. Tror ni bilen startar då? Nej! Så då var jag fast i Hortlax på en öde verkstad i så där -23 grader. Inte lycka.

Skrattiga samtal

Och att få prata med en skåning på telefon
är som att få bada i norrsken

...

Vattenkannan på framsidan är bara där på grund av sin vackerhet. Och alla gråter en skvätt för att slippa slänga blommorna som står på fönsterbrädan.

Jag vill ha klottrade pengar

vi märker ett kuvert med en röd bläckpenna
och som bara för att testa livets ironi
gör vi också en krumelur på den där nötta tjugolappen

- för vi hoppas på att någon gång
hitta ett sammanhang

Take a look at dig själv

För någon dag sedan sträckläste jag den här boken. Jag kan inte annat än att rekommendera den!

"Take a look at dig själv" handlar om vårt civilkurage, om att det är större chans att vi hjälper någon som misshandlas om vi är ensamma att se händelsen än om det hade varit tjugo personer där, om att vi ofta inte vågar ingripa för att vi är rädda för vad andra ska tycka om oss.
Lena Victorin beskriver en massa intressanta expriment som har gjorts och det blir verkligen en granskning av en själv. Är vi så duktiga och modiga som vi tror oss vara?

Dekoration

Tapeterna har mönster av grön mint
och jag vill skriva över väggarna
att bara man ler
så blir allt en aning lättare

Brevlåda, kära brevlåda

Jag kan knappt förstå det. Om bara någon dag kommer jag att få hålla i boken som jag skrivit på i över ett halvår. Det är sjukt. Helt galet faktiskt. Aldrig förr har jag väntat så mycket på posten.

God natt

Jag vill bara vända mig
och somna om

- Väck mig, när tiden har gått över

Mina ovänner är nu officiellt utsedda

Jag är ingen fotbollsspelare, har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli det heller. Så första gången jag ramlade i trappen med fruktsallad i handen, ja då var det ju ändå en upplevelse att få sin första lårkaka.
Andra gången, i finkläder på nyårsafton, var jag så pass glad att jag bara skrattade bort att jag lyckades tappa fotfästet i stentrappan.
Men nu tredje gången, med en hel smörgåstårta som skulle upp för att ätas, då var det inte alls lika roligt att skrapa fingrar mot betongvägg. Att dessutom behöva skyffla upp den oätliga tårtan i en glasslåda och bli ännu mer försenad gjorde ju inte dagen bättre. Fast nu har vi i alla fall hundmaten fixad i tre dagar framåt.

Jag avskyr trappor.

Vilka trådar kan livet dra i?

Hur många har under
andra sekunders framfart
känt samma dragningskraft?

Kommer jag någon gång
att kunna knyta en knut
som får människor att stanna upp
och viska att andningen
bara är ett bevis
på att evig tid faktiskt finns?

Ett namn och en väg stängs

Jag som trodde att jag visste hur det skulle se ut i framtiden. Ska man följa längtan i hjärtat eller förnuftet? Är det Gud som visar tecken eller är det bara en slump?

*host* ... eller något liknande

vi vågar inte lita på
att punkten
innebär den andningspaus
som egentligen finns mellen
oss och framtiden

så vi pratar i rasande fart
och glömmer att det är tystnaden
som skapar melodin

De enkla anledningarna

Varför skriver vi egentligen? Vad är det som gör det så fascinerande? Är det verkligen så förtrollande som vi vill få det att vara?
- jag vet inte.

Jag är inte den som gillar att skriva. Jag älskar fingar som flyger över tangenterna och jag älskar att läsa vad de har format. Men jag gillar inte att skriva.

Ibland vill jag vrida allt ett kvarts varv, så att det som inte sitter fast ramlar bort. För organisationen skull förstås, bara för att kunna veta vilken etikett jag ska sätta på. Men det är nog när allt står rakt upp och ner, fast inte upp och ner utan faktiskt helt rakt, som det är som mest spännande.

Som att hitta en lösnagel på en skoltoalett och sedan njuta av vintergnagarkyla som skapar stjänor på marken och som jag aldrig rört detta år. Lika spännande är det att sitta här och skriva ett blogginlägg. Som ett privat maratonlopp fast i kasserad hastighet.