Jag är ingen fotbollsspelare, har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli det heller. Så första gången jag ramlade i trappen med fruktsallad i handen, ja då var det ju ändå en upplevelse att få sin första lårkaka.
Andra gången, i finkläder på nyårsafton, var jag så pass glad att jag bara skrattade bort att jag lyckades tappa fotfästet i stentrappan.
Men nu tredje gången, med en hel smörgåstårta som skulle upp för att ätas, då var det inte alls lika roligt att skrapa fingrar mot betongvägg. Att dessutom behöva skyffla upp den oätliga tårtan i en glasslåda och bli ännu mer försenad gjorde ju inte dagen bättre. Fast nu har vi i alla fall hundmaten fixad i tre dagar framåt.
Jag avskyr trappor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar